Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Godahoppsudden

Godahoppsudden

Godahoppsuden är Afrikas sydligaste punkt, belägen i Sydafrika, inte långt från Kapstaden. Visserligen ligger Kap Agulhas, öster om Godahoppsudden men fortfarande i Kapprovinsen, betydligt längre söderut än Godahoppsudden, men eftersom den kallare atlantiska Benguelaströmmen möter den varmare Agulhasströmmen vid just Godahoppsudden är denna udde att anse som gränspunkten mellan Atlanten och Indiska Oceanen. Godahoppsudden rundades första gången av den portugisiske sjöfararen Bartolomeu Diaz 1488. Dias gav udden namnet "Stormarnas udde", men av marknadsföringsskäl byttes detta namn ut mot Godahoppsudden av den portugisiske kungen Johan II. Holländske handelsresanden Jan van Riebeeck grundade 6 april 1652 Kapstaden strax norr om Godahoppsudden, såsom en bunkringshamn för Holländska Östindiska Kompaniet. Den tidigare obefolkade kapprovinsen koloniserades sedan av Holland. ja:喜望峰 simple:Cape of Good Hope

Afrika

Afrika är jordens näst största kontinent, både vad gäller area och folkmängd. Med kontinentens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km2 vilket motsvarar 20,3 % av jordens landmassa. Omkring 22 miljoner km2 av dessa ligger i tropikerna vilket gör Afrika till världens varmaste kontinent. I Afrika bor mer än 900 miljoner människor - en sjundedel av jordens befolkning. Dess längd i nordlig-sydlig riktningär omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 500 km. Afrikas kuster är mindre inskurna än någon annan världsdels och saknar helt betydande halvöar. Antalet vikar och bukter är också obetydligt. Hela kustlängden utgör endast 28 000 km. varav Medelhavet står för 5 400 km, Atlanten 11 000 km, Indiska oceanen 8 700 km och Röda havet 2 900 km(1 km. kust på 1 057 km2 land, jämför med Europas 1 km kust på 278 km2 land).

Etymologi

Ordet "Afrikas" etymologiska bakgrund är dunkel, och ordet har dessutom haft olika betydelse under olika epoker. När romarna först använde termen Africa terra avsåg de före andra puniska kriget endast trakten kring Kartago, dvs motsvarande ungefär dagens Tunisien. Romarna uppfattade först Egypten som en del av Asien, och det var först geografen Ptolemaios som drog gränsen vid Suez. Under kejsartiden kom Africa att avse hela det området romarna kände till av kontinenten, och allt eftersom européerna har upptäckt mer och mer av kontinenten har termen avsett ett allt större område. Namnet ska ha avsett "landet där afri" (singularis: Afer) bodde. Afer avsåg namnet på ett folk som kan motsvara dagens berber. Ordet afer kan #härstamma från fenikiskans ´afar - damm, stof. #syfta på stammen Afridi som levde i norra Afrika kring Kartago (jämför ovan). #komma av grekiskans phrike. Historikern Leo Africanus knöt termen till grekiskans phrike, (φρικε, kall och hemsk). Prefixet a negerar denna betydelse och aphrike betyder isåfall "utan kyla och andra hemskheter". I grekiskan byttes dock "ph" ut till "f" under det första århundradet e.Kr. och detta etymologiska ursprung har därför ifrågasatts. #latinets aprica, solig.

Historia

latin Den första mänskliga migrationen, från kontinenten men även inom Afrikas kuster, kan spåras lingvistiskt, kulturellt och genom datoranalyser av genetiskt material. Någonstans i Östafrika tror dagens forskare att de första hominider uppkom. I Etiopien har man hittat ett två miljoner år gammalt skelett - Lucy - av den första kända mänskliga primaten. Lingvistiska spår tyder på att Bantufolk emigrerade från Västafrika in i khoisanfolkets (de som tidigare kalldes bushmen och hottentoter) område och undanträngde dem. Bantufolken använde en uppsättning grödor, bl.a. kassava och jams, som var mer lämpade för jordbruk i det tropiska Afrika, och med sitt jordbruk kunde bantu försörja en betydligt större befolkningsmängd än de jägare-samlare de undanträngde. Bantufolkens traditionella bosättningsområde sträcker sig från Saharaöknen till de tempererade regionerna i söder. Historiskt har deras vapen varit spjut, sköld, pil och båge. Det för khoisanspråkens karaktäristiska klickljuden återfinns i nguni- och bantuspråk som t.ex. xhosa och zulu. Khoisanspråken talas idag främst av utspridda minoritetsgrupper i södra Afrika i länderna kring Kalahariöknen. Afrika söder om Sahara har bestått olika stater och riken, mindre stadsstater samt stammar och klaner. Den forna egyptiska riket, är en av världens äldsta stater, och den mest kända av de äldre afrikanska civilisationerna. Det fanns även statsbildningar i Nubien, Ghana, Timbuktu, Kanem-Bornu och i nuvarande Zimbawe. Nordafrika kom fr.o.m. 600-talet under arabiskt inflytande - en tid av kulturell blomstring - och med kamelens hjälp spreds islam och den arabiska kulturen genom Sahara och vidare söderut. Arabiska och persiska handelsmän spred likaså Islam längs med den östafrikanska kusten. Den östafrikanska handelsutbytet med araber och persier sträckte sig ända bort till Java, därmed den etniska, kulturella och språkliga mångfalden på östafrikas kust, Madagaskar och Komorerna. Etiopien är en tidig kristen högkultur i Afrika. Språket, skördsystemet och kulturen i Etiopien är tämligen anorlunda de i övriga Afrika, vilket kan bero på dess läge vid de nordliga, torra högländerna och kontakten med Eurasien. Det är bland annat härifrån kaffe kommer. Under 1300-talet började europeiska upptäcktsresande att utforska väst- och centralafrika. Genom handel med lokala stamledare och våld exporterades miljontals afrikaner som slavar över hela jordklotet. Tidiga kolonisatörer var portugiserna och holländarna. Därefter kom engelsmän, fransmän och spanjorer. I början av 1800-talet inleddes koloniseringen av Afrika då europeiska stater ockuperade nästan hela kontinenten. Denna kolonisering innebar en rovdrift på både kontinentens naturresurser och människor. Det kom att dröja ända till efter andra världskriget innan de kolonierna började uppnå självständighet. Kung Leopolds rovdrift på sin privata koloni Kongo är ökänd och kostade miljontals afrikanska liv. Idag består Afrika av över 50 oberoende stater, varav många fortfarande har gränser som härstammar från kolonialtiden.

Geografi

Kongo Afrika är namnet på den största av de södra kontinenter som skjuter ut från jordens stora landmassa på det norra halvklotet. Inom sina anmärkningsvärt regelbundna kuster rymmer den en total yta på omkring 30 244 050 km2 inklusive öarna. Afrika åtskiljs från Europa av Medelhavet och förenas med Asien i sitt nordöstra hörn genom näset vid Suez, omkring 130 km i bredd. Omkring 8 000 km skiljer den nordligaste punkten, Ras ben Sakka i Marocko, från dess sydligaste, Kap Agulhas i Sydafrika. Från Kap Verde, dess västligasta punkt, till Ras Hafun i Somalia är det omkring 7 400 km. Afrikas kuster mäter omkring 26 000 km, och avsaknaden av djupare bukter blir uppenbar om man jämför med Europas 9 700 000 km2 som omgärdas av 32 000 km kust. Afrikas genomsnittliga höjd över havet är omkring 600 m, vilket motsvarar de båda amerikanska kontinenternas höjd men är lägre än den asiatiska på omkring 950 m. Jämfört med de andra kontinenterna utmärker sig Afrika med en liten andel landområden på mycket hög respektive mycket låg höjd. Landområdena under 180 möh upptar en osedvanligt liten del av den totala landmassan, och även de högsta delarna, som är betydligt lägre än motsvarande i Asien, utgörs av isolerade berg och bergkedjor. Generellt ligger de högre platåerna i öst och söder och de lägre delarna åt väst och norr och med en linje från ungefär vid Röda havets mitt till Kongoflodens mynning kan kontinenten delas upp i ett lågland i norr och ett högland i söder. Man kan således dela upp Afrika i fyra övergripande landområden: #Slättlanden vid kusterna - ofta med mangroveträsk insprängda - når aldrig långt in från kusterna utom vid vattendragens nedre delar. Slamrika slättland finns egentligen bara vid de större flodernas deltan, och annars utgör kustområdena det lägsta steget i en serie terrasser som bildar stigningen upp till de inre platåerna. #Atlasbergen i norr som ligger isolerat av Saharaöknen som bitvis ligger under havsnivån. #De södra och östra höglanden som ligger på mellan 600-1000 möh. #De nordliga och västra slättlanden, inklusive Sahara, som kantas och genomfars av stråk med högra landområden, men i allmänhet håller sig under 600 möh. Hela Afrika har ett tropiskt eller subtropiskt klimat.
- Västafrika - Östafrika - Nordafrika - Centralafrika - Södra Afrika

Politik

Nationerna i Afrika har ofta visat sig vara instabila stater som efter självständigheten hemsökts av korruption, våldsamma statskupper, despotism och militärdiktaturer. Under perioden 1960-1989 genomfördes över 70 kupper och 13 mord på presidenter. Under det kalla kriget kämpade USA och Sovjetunionen om makten i Afrika och, tillsammans med länder som Frankrike, stödde de aktivt diktaturer och iscensatte de flera av dessa kupper och illgärningar mot demokratiskt valda regeringar. Många militära konflikter om territorier och gränser under Afrikas moderna historia har berott på de gränser från kolonial tid som dragits över Afrika. Förutom dessa supermakters globala, strategiska ställningstaganden motiverades ofta interventionerna i Afrika av tillgången till kontinentens rika råvarutillgångar - diamanter och metaller som uran och koppar. Korruption och havererade politiska program har lett till utbredd undernäring och undermålig infrastruktur orsakar alljämt brist på mat och rent vatten. Sanitetsproblemen har också orsakat en akut spridning av bl.a. HIV-viruset som leder till sjukdomen AIDS Trots nöd och umbäranden finns det tecken på att Afrika går en ljus framtid till mötes - demokratiskt valda regeringar växer i antal även om de inte utgör någon majoritet ännu. Genom påtryckningar från t.ex. Internationella valutafonden (IMF) har många afrikanska stater lyckats vända en nedåtgående ekonomisk spiral som varat i flera decennier till en positiv tillväxt. Om man beaktar IMF:s katastrofala misslyckanden i länder som Argentina och Filippinerna är det dock oklart i vilken omfattning dessa konventionella ekonomiska kriterier ger en rättvis bild av vad Afrika faktiskt behöver. Det finns också tecken som tyder på de afrikanska staterna i ökad omfattning hittat en form för framgångsrikt samarbete sinsemellan. Under inbördeskriget i Kongo var det grannstaterna som intervenerade i konflikten snarare än rika, utomafrikanska stater. Antalet döda i konflikten har uppskattats till 3.5 miljoner under en femårsperiod vilket kan leda till en situation liknande den i Europa efter andra världskriget då staterna där påbörjade en integrationsprocess som idag gör ett krig mellan t.ex. Frankrike och Tyskland mycket osannolikt. Politiska organisationer som African Union underlättar också ett framtida samarbetet mellan kontinentens stater.

Demografi

Människan, Homo sapiens sapiens, antas härstamma från Afrika och spred sig sen härifrån till de omgivande kontinenterna. Den svarta befolkningen söder om Sahara tillhör den ursprungliga befolkningen som hela tiden levat här. Norr om Sahara präglar samröret med övriga Medelhavsområdet och inte minst s.v. Asien både befolkning, språk och kultur. På Madagaskar, som var obebott under lång tid, härstammar majoriteten av befolkning från människor som emigrerat från Indonesien. Under kolonialtiden skedde inflyttning från Europa och Asien till södra Afrika där den icke-svarta befolkningen idag utgör betydande minoritetsgrupper. Afrikas befolkning uppvisar många av de för utvecklingsregioner typiska drag såsom höga födelsetal i kombination med sjunkande dödstal med snabb befolkningsökning och låg medelålder (45% är under 15 år) som följd. Även om befolkningstätheten varierar kraftigt mellan olika regioner, är Afrika en glest befolkad kontinent med i genomsnitt 18 invånare per km2. Afrika är den kontinent som har den lägsta urbaniseringsgraden, med endast 25% boende i städer. Även här är variationerna stora, och i norra och östra Afrika finns en lång urban tradition.

Kultur

dödstal Se även Afrikansk konst.

Språk

Afrikansk konst
- Afroasiatiska språk
  - Arabiska
  - Hausa
- Nilo-sahariska språk
- Afrikaans
- Engelska
- Franska
- Portugisiska
- Niger-Kongospråk
  - Bantuspråk
    - Swahili
  - Mandespråk
- Khoisanspråk
- Austronesiska språk
  - Malagassiska

Religion


- Afrikanska religioner
  - Judendom
  - Hinduism
  - Godianism

Se även


- Afrikas jordbruk
- Nordafrika
- Västafrika
- Östafrika

Externa länkar


- [http://www.courses.psu.edu/aaa_s/aaa_s110_tah/AFIM/Main_HTML/M_EG.html Pennsylvania State University - African Ethnic Groups och andra kartor]
- [http://www.pygmies.info/ Pygméerna i Afrika] Kultur och musik av de första urinvånarna i Afrika Kategori:AfrikaKategori:Världsdelar ja:アフリカ ko:아프리카 ms:Afrika simple:Africa th:ทวีปแอฟริกา zh-min-nan:Hui-chiu

Kapstaden

Kapstaden, eng. Cape Town, afrikaans Kaapstad, lagstiftande huvudstad i Sydafrika. Kategori:Orter i Sydafrika ja:ケープタウン ko:케이프타운

Agulhasströmmen

(Agulhas Current), en varm havsström i Indiska oceanen, som från ekvatorn följer Kaplanders kust sydvästvart , som en direkt fortsättning på Mosambiqueströmmen. Vid Kap Agulhas på Afrikas sydspets möter den västvinddriften och blandas med dess kalla vatten. A. är av vikt för Sydafrikas klimat och spelar stor roll för sjöfarten.

Atlanten

Atlanten, Atlantiska havet eller Atlantiska oceanen är den näst största av de fem världshaven. Endast Stilla havet är större. Det heter att det finns fem hav, medan man i äldre tid räknade med sju hav. Atlanten är det hav som ligger mellan Amerika och Europa, Afrika. I nord-sydlig riktning sträcker sig Atlanten från Arktis till Antarktis. Uttrycket atlantisk används ibland såväl om fenomen relaterade till havet självt, som om fenomen som berör båda sidor av Atlanten. När man i Sverige talar om något som är "transatlantiskt" avses ofta något som härrör från Nordamerika, och då "kommer över havet". Namnet Atlanten kommer från grekiska mytologin och betyder, guden Atlas' hav.

Havsdelar och öar

Dess areal beräknas till 106,57 miljon kvadratkilometer. Atlantens kustlängd beräknas till 142 300 kilometer, fördelade så, att 43 600 kilometer kommer på huvudhavet och 98 700 kilometer på bihaven, vilka alltså har längre kuster. Särskild rik på förgreningar är norra delen. Med Norra Ishavet står Atlanten i förbindelse på fyra ställen, nämligen väster om Grönland genom Hudson Strait som är omkring 60 kilometer brett och Davis Strait med omkring 200 kilometers bredd, mellan Grönland och Spetsbergen genom Grönlandshavet, samt genom det omkring 400 kilometer breda farvattnet mellan Island och Norge, det så kallade Norskehavet. Med den norra delen av Atlanten sammanhänger alla dess bihav, såväl Nordsjön och Östersjön som det egentliga Medelhavet och de amerikanska haven, Mexikanska golfen och Karibiska havet. I norra delen ligger också de viktigaste öarna som är mest nära Amerikas, Europas och Afrikas kuster med till exempel Grönland, Island, Färöarna, Azorerna och Kanarieöarna. Södra delen av Atlanten har av stora vikar att uppvisa bara Guineabukten och av öar endast några obetydliga vulkanöar samt Falklandsöarna och Sydgeorgien. Atlantens bredd är minst från Grönlands södra udde (Kap Farvel) till Norge vid 60° nordlig bredd med omkring 2 800 kilometer och mellan Sydamerika och närmaste del av Afrika (Cabo de Sao Roque – Cap Roxo) med omkring 2 970 kilometer.

Djupet och salthalt

I mitten av havet ligger en S-formig bottenförhöjning. Djupet på denna minst 15 000 kilometer långa tröskel är i allmänhet 2 000 till 3 000 meter. På bägge sidor om dessa centrala platåer ligger bassänger med 4 000 till 6 000 meters djup. Den östra bassängen har på norra halvklotet på tre ställen djup av mer än 6 000 meter, nämligen väster om Kanarieöarna (6 298 meter), väster om Kap Verde-öarna (6 015 meter) samt mellan dessa båda platser med 6 068 meter. Västra sidan av norra Atlanten har mellan Bermuda Islands och St. Thomas över 7 000 meters djup. De största hittills funna djupen ligger vid 9 219 meter. Havets medeldjup är 3 926 meter. Vattnets salthalt tilltar från polerna mot lägre breddgrader och kulminerar i norra delen mellan 35° och 30° nordlig bredd, där den är 3,63 procent (mot 3,48 procent vid 55° - 50°), samt i södra delen mellan 15° och 20° sydlig bredd, där salthalten är 3,69 procent. (mot 3,37 vid 50° - 55° sydlig bredd). Dessa kulminationsområden ligger i de zoner, där passadvinden är mest utvecklad och avdunstningen därför störst. Närmare ekvatorn minskas salthalten, vilket säkerligen beror på det myckna regn, som där faller. Dock rubbas dessa förhållanden något av havsströmmarna. Den allra största salthalten påträffas emellertid i de bihav, som är utsatta för stark avdunstning. I vissa delar av Medelhavet går den över 3,90 procent. I avseende på temperatur är att märka att under det av solvärmen direkt påverkade ytlagret är vattnet i norra delen av Atlanten på samma djup och bredd varmare än i den södra delen.

Vindar

Några grader norr om ekvatorn (på sommaren ända till 12° - 14° nordlig bredd) ligger mellan Afrikas och Amerikas kuster ett område med föränderliga vindar eller vindstilla, vilket kallas ekvatorial-kalmerna (eng. "doldrums"). Norr om denna region till 30° nordlig bredd härskar nordöstpassaden, vars polära gräns på vintern ligger i allmänhet mellan 30° och 25° och på sommaren 2,5 grader nordligare. Kraftigast är den mellan 20° och 5° nordlig bredd under vintern och mellan 25° och 15° under sommaren. Endast under vintern tränger den på den amerikanska sidan fram nästan ända till ekvatorn, men på den afrikanska sidan går den aldrig över 5° nordlig bredd. Söder om ekvatorial-kalmerna blåser på södra halvklotet sydostpassaden mycket kraftigare och konstantare. Dess södra gräns sträcker sig under södra halvklotets sommar ända till trakten av Rio de Janeiro. I norr går den i havets östra del alltid över ekvatorn, men vrids då till sydvästlig eller sydlig riktning. På sidorna om passadbältena finns två områden med växlande vindar eller vindstilla, vilka man kallar vändkrets-kalmerna ("hästgraderna"). Därefter kommer på båda halvkloten ett område med förhärskande västliga vindar. På sommaren förhärskar sydvästvindar i hela norra Atlanten och på Sydamerikas östra kust blåser nordliga och nordöstliga vindar.

Havsströmmar

Rio de Janeiro I zonen mellan 20° nordlig bredd och 10° sydlig bredd flyter de båda ekvatorialströmmarna åt väster, den norra med något olika gränser, den södra alltid utbredande sig något norr om ekvatorn. Deras hastighet är störst, då solen står vid vändkretsarna, och avtar alltid från ekvatorn mot högre bredder. I medeltal går den norra 24 kilometer, den södra 30 kilometer per dag. Mellan båda går Guineaströmmen med en hastighet av 28 kilometer per dag i motsatt riktning, och den börjar mellan 25° och 50° västlig längd. Vid Sydamerikas östliga spets delar sig den södra ekvatorialströmmen. Den norra armen förenar sig med norra ekvatorialströmmen och båda flyter dels under namnet Antillerströmmen, dels genom flera sund in i Karibiska havet in i Mexikanska golfen och lämnar den under namnet Floridaströmmen. Den är i Floridasundet 55 kilometer bred och 800 meter djup och har en hastighet av 134 till 220 kilometer per dag samt för med sig 89,872 miljon ton vatten i timmen. När den kommit ut i oceanen, går denna ström, genom sin större salthalt, sin djupblåa färg och sin högre temperatur skarpt skild från det kringliggande vattnet, parallellt med nordamerikanska kusten till trakten av Cape Hatteras. Omedelbart intill Floridaströmmen och upptagande en del av dess vatten, ansluter sig Golfströmmen, under vilket namn man förr även innefattade Floridaströmmen. Den går åt nordost och har sin största utbredning under sommaren. Sannolikt tränger en gren av den in i Baffin Bay, en annan går till Spetsbergen och en tredje når fram till Novaja Zemlja. På vintern slutar den sydligare, men omger även då Island och Norge med varmare vatten. Härigenom får denna ström den största betydelse för norra Europas klimat. På tre ställen möter den kalla polarströmmar, nämligen Labradorströmmen, som från Baffin Bay följer Nordamerikas kust och också tränger under den varma strömmen, den östgrönländska strömmen, som böjer sig runt Kap Farvel och en tredje arktisk ström, som träffar Golfströmmen vid Bjørnøya. Den södra armen av södra ekvatorialströmmen flyter under namnet brasilianska strömmen åt sydväst till 48° sydlig bredd och vrider sig därpå åt öst, varvid den flyter ihop med den från väster kommande stora antarktiska strömmen. En arm av denna böjer sig uppför Afrikas västra kust under namnet Benguelaströmmen samt mynnar slutligen åter in i södra ekvatorialströmmen. Mellan brasilianska strömmen och kusten går Falklandströmmen, en utlöpare från antarktiska strömmen och ett motstycke till Labradorströmmen.

Extern länk


- [http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/zh.html CIA World Factbook - Atlanten] Kategori:Hav als:Atlantik ja:大西洋 ko:대서양 simple:Atlantic Ocean th:มหาสมุทรแอตแลนติก zh-min-nan:Tāi-se-iûⁿ

Indiska oceanen

Indiska oceanen, ocean belägen mellan Afrika, Asien och Australien. Det tredje största av världshaven.

Havets avgränsningar

Detta världshav begränsas i väster av Östafrika och Arabien, i norr av Asiens fastland och Indiska arkipelagen samt i öster av Australien. I söder har det ingen bestämd gräns, men anses sträcka sig till 38° sydlig bredd, som går mellan de sydligaste punkterna av Afrika och Australien. Dess areal är enligt en äldre beräkning 74 miljoner kvkm, varav på bihaven faller 1,4 miljoner kvkm. Det ligger inom såväl tropikerna som den södra tempererade zonen, men in i den norra tempererade zonen räcker det endast med två av sina vikar, Röda havet och Persiska viken. Dess medeldjup har beräknats till 3 929 m. I dess västra del, mellan Afrika och Indien, ligger de största djupen i söder, och bottnen höjer sig mot norr, här och var överdragen av trösklar, på vilka öar höjer sig över havsytan.

De stora djupen

Den östra hälften är i regel djupare, och djupet tilltager mot norr och når sin största kända siffra i den s.k. Sundagraven söder om Java, där tyska skeppet Planet under 10° 15' s.br. och 108° 5' ö.lgd 1906 lodade 7 000 m. I västra delen av Indiska oceanen ligger ön Madagaskar, som måste betraktas som en utvidgning av den afrikanska kontinenten, enär den mellanliggande Mocambiquekanalen är jämförelsevis grund, och, på en nordöst om Madagaskar belägen platå, öarna Seychellerna och Amiranterna m.fl. Norr om denna platå är djupet mer än 3 600 m ända in i Arabiska sjön. Utmed Västra indiska halvön sänker sig bottnen ganska långsamt; Laccadiverna och Maldiverna uppstiger från ett jämförelsevis ringa djup, som sträcker sig något söder om ekvatorn, men i Bengaliska viken finns djup på 3 000-4 000 m. Ungefär mitt emellan denna platå och Seychellernas höjer sig en bank, som uppbär Chagosarkipelagen. Av bihavven har Persiska viken i medeltal blott 25 m och Röda havet 488 m. (högsta djup 2 211 m).

Bottenförhållanden och temperaturer

Bottnen täcks i de norra och västra delarna hufvudsakligen av globigerinaslam, i den östra delen av röd lera eller på de största djupen med radiolariaslam. Vattnets temperatur på ytan uti Indiska oceanen är högre än i Atlanten och Stilla havet. Särskilt gäller detta om dess norra delar, dit såväl sydöstpassaden som sydvästmonsunen för varmt vatten från öster. Under ekvatorn är årets yttemperatur 28,4 och ännu vid 20° n.br. 25,6°, medan den vid samma sydliga bredd är 24,30°, vid 30° s.br. 20,5° och vid 40° s.br. 14,3°. Under den varmaste månaden, augusti, når temperaturen vid 20° n.br. ända till 27°. I Persiska viken har man iakttagit en yttemperatur av 34,5°, i Röda havvet af 33°. Temperaturen avtager mot djupet och är vid 4 000 m djup 1,3°-1,9°. Havsströmmarna är desamma som i Atlanten och Stilla havet: tvenne från öster till väster löpande ekvatorialströmmar samt en mellan dem i motsatt riktning gående motström. Men detta system avbryts genom den i havets norra del under sex månader blåsande sydvästmonsunen; under denna tid försvinner den norra ekvatorialströmmen och motströmmen, så att endast den södra ekvatorialströmmen återstår, vilken, då den tränger över ekvatorn, följer sydvästmonsunen mot nordöst. Som utlöpare från den varma ekvatorialströmmen är att betrakta Mocambique- eller Agulhasströmmen mellan Afrika och Madagaskar samt Madagaskarströmmen öster om nämnda ö, medan den mot norr gående Västaustraliska strömmen är en sval kompensationsström.

Monsunen

Det ekvatoriala minimet, som i Atlanten och Stilla havet ligger norr om ekvatorn, är i den varma Indiska oceanen beläget söder om den. Detta medför, att nordöstpassaden går ända till 10° söder om ekvatorn, varvid den genom jordens rotation ändras till en nordvästlig eller västlig vind (australmonsunen). Under sommarhalvåret upphör nordöstpassaden och efterträds av sydvästmonsunen; man brukar därför kalla denna passad, då den återkommer, nordöstmonsunen.

Cykloner

Indiska oceanen hemsöks av våldsamma cykloner. Av dem inträffar 52% på hösten (september-november) och 43% på våren (april-juni); detta är tiderna för monsunväxlingen.

Betydelsen för transporter

Redan innan européerna upptäckte sjövägen till Indien, var Indiska oceanens norra del livligt trafikerad, och en omfattande fraktfart förde på denna väg asiatiska varor mot Västerlandet. Efter portugisernas framträngande till Indiska oceanen under slutet av 1400-talet blev vägen runt Afrika, innan Amerika nått någon större merkantil betydelse, världshandelns huvudväg. Efter invigningen av Suezkanalen 1869 övertog leden via Röda havet huvuddelen av sjötransporterna från Indiska oceanen till Europa. Kategori:Hav ja:インド洋 ko:인도양 simple:Indian Ocean th:มหาสมุทรอินเดีย zh-min-nan:Ìn-tō·-iûⁿ

Portugal

Portugal är ett land på iberiska halvön i sydvästra Europa. Portugal gränsar till Spanien och har kust mot Atlanten. Till Portugal hör också ögruppen Azorerna och samt ön Madeira.

Historia

Huvudartikel: Portugals historia Det har funnits människor på den iberiska halvön åtminstone i 500 000 år. I forntiden bodde där ibererna. Hela halvön erövrades av Karthago som förlorade den till romarna. Efter det Västromerska rikets fall under folkvandringstiden kom germanska stammar dit, däribland visigoterna. Under 700-talet erövrades halvön av araber men de förlorade snart kontrollen över halvöns norra delar. I dessa delar uppkom kristna småriken. Under Alfons I av Portugal kunde flera av de västra provinserna erövras under 1100-talet och under Alfons III av Portugal hade Portugal fått den utsträckning landet har idag. Patrick XI var kung i Portugal år 1865. Han upptäckte bland annat ön Hirka utanför Afrikas sydkust och Marayam vid Asiens västkust. Hans drottning Marika var känd för sin apelsinodling i norra Portugal; hon var även den första som odlade meloner. Sjöfarten har alltid spelat stor roll för Portugals ekonomi och under 1400-talet inleddes upptäcktsfärderna. Portugisiska skeppare vågade sig allt längre söderut längs Afrikas västkust tills Bartolomeu Diaz rundade Godahoppsudden 1488. Portugal kunde tillskansa sig kolonier i Brasilien och runt Indiska oceanen. Andra halvan av 1500-talet blev dock en nedgångstid för Portugal med epidemier och befolkningsminskning och 1580 hamnade landet i personalunion med Spanien under kung Filip II av Spanien. Spanjorerna misskötte Portugal och ett uppror utbröt 1640 som återgav landet självständighet. Ekonomin sköttes illa och under 1700-talet var landet nära knutet till England. Under detta och följande århundrade var landet politiskt oroligt. Slutet av 1800-talet var en kamp mellan reformvilliga och konservativa grupper. En republikansk opinion växte fram och vid ett attentat 1908 dödades kungen och kronprinsen. Republiken utropades 1910 men regeringarna var svaga på grund av den dåliga ekonomin. 1926 gjordes en militärkupp och Portugal var en diktatur under diktatorn Salazar fram till 1974. Under 1960- och 1970-talen talet förlorade Portugal sina kvarvarande kolonier. Diktaturen störtades i Nejlikerevolutionen 1974 och demokratiska reformer inleddes. Efter 1976 och framåt hade socialisten Mário Sóares stor del i den stabila demokratiska utvecklingen. Sóares blev president 1986 och kunde föra Portugal in i EG.

Geografi

Landets högsta punkt är Ponta do Pico på 2 351 meter över havet. Landets längsta flod (del av) är Tejo som är 1 010 kilometer lång.

Administrativ indelning

En administrativ reform planeras i Portugal, men för närvarande är landet indelat i följande 18 distrikt:
- Aveiro
- Beja
- Braga
- Bragança
- Castelo Branco
- Coimbra
- Évora
- Faro
- Guarda
- Leiria
- Lissabon (Lisboa)
- Portalegre
- Porto
- Santarém
- Setúbal
- Viana do Castelo
- Vila Real
- Viseu Vidare finns två autonoma regioner (regiões autónomas): Azorerna (Açores) och Madeira. Populära turistmål är Estoril och Cascais.

Ekonomi

Demografi

Politik

Portugal är medlem i NATO och EU.

Kultur


- Portugisiska viner
- Banjo
- José Saramago
- Portugals Grand Prix
- Lista över portugisiska fotbollsklubbar

Se även


- Galiciska
- Azorerna
- Madeira
- Östtimor
- Guinea-Bissau
- Angola
- Moçambique
- Kap Verde
- Macao
- São Tomé och Príncipe
- Lista över Portugals statsöverhuvuden Kategori:Europas länder Kategori:Portugal als:Portugal ja:ポルトガル ko:포르투갈 ms:Portugal simple:Portugal th:สาธารณรัฐโปรตุเกส zh-min-nan:Portugal

Bartolomeu Diaz

Bartolomeu Díaz, född ca 1450 i provinsen Algarve, södra Portugal, död 29 maj 1500 utanför Godahoppsudden, Sydafrika (drunkning/ skeppsbrott). Portugisisk upptäcktsresande. Diaz rundade Godahoppsudden i södra Afrika år 1488 som första europé sedan antiken. Själv döpte han udden till "Stormudden" (Cabo Tormentoso).

Se även


- Vasco da Gama Diaz, Bartolomeu Diaz, Bartolomeu Diaz, Bartolomeu ja:バーソロミュー・ディアス

Marknadsföring

Marknadsföring är den ett brett begrepp som behandlar de sätt ett företag eller en organisation låter höra om sig. Begreppet behandlar bland annat vilka målgrupper företaget ska rikta sig på, hur de ska göra för att rikta sig mot nämnda målgrupper, hur de ska positionera sina produkter, et cetera. Inom marknadsföring ingår också de tekniker företag kan använda för att reda ut vilken målgrupp de ska rikta en viss produkt åt. Några viktiga begrepp inom marknadsföring är marknadsmix, de fyra p:na, makromarknad, mikromarknad med flera.

Se även


- Nätverksförsäljning
- Branschböcker
- QritiQ (en podsändning om marknadsföring) Kategori:Marknadsföring ja:マーケティング

Nederländerna

Koninkrijk der Nederlanden
125px 125px
(om flaggan) (om riksvapnet)
Nationellt motto: "Je Maintiendrai"
(Franska, "Jag kommer att stå fast")
Bild:LocationNetherlands.png
Officiella språkNederländska
(+Frisiska i Frisland)
HuvudstäderAmsterdam, Den Haag¹
DrottningBeatrix
PremiärministerJan Peter Balkenende
Area
 - Totalt
 - % vatten		Rankad 131:a
41 526 km²
18,41%
Befolkning
 - Totalt
Befolkningstäthet
 - inv/km²		Rankad 58:e
16 407 491
Rankad 13:e
484,2
Självständighet
 - Deklarerad
 - Erkänd 		Åttioårskriget
1579
1648
ValutaEuro², Nederländska euromynt
TidszonUTC+1
NationalsångHet Wilhelmus
Toppdomän.NL
Landsnummer31
(1) Säte för regeringen
(2) Före 1999: Gulden
Nederländerna är en monarki i västra Europa. Landet gränsar till Nordsjön, Belgien och Tyskland. Nederländerna kallas ofta Holland, vilket egentligen endast är namnet på en del av landet. Huvudstad är Amsterdam, vilket innebär att monarken har sitt residens här. Regering och parlament finns i Den Haag.

Historia

Huvudartikel: Nederländernas historia Under Karl V, tysk-romersk kejsare och kung av Spanien, var regionen en del av de sjutton nederländska provinserna, i vilka även det mesta av dagens Belgien ingick. Efter att ha fått formellt oberoende av Karl V:s son Filip II av Spanien år 1648 växte Nederländerna, under namnet De sju förenade Nederländerna, till en av de mäktigaste sjöfararnationerna och ekonomiska stormakterna under 1600-talet. Perioden kallas den Nederländska stormaktstiden. Kolonier och handelsstationer etablerades över hela världen. Under Napoleon införlivades landet med det franska väldet men återfick självstyre tillsammans med nuvarande Belgien och Luxemburg 1815. Belgien bröts sig loss 1830. Luxemburg lydde under det nederländska kungahuset men med andra tronföljdsregler och bröts loss efter kung William III:s död. Under 1800-talet industrialiserades Nederländerna förhållandevis långsamt jämfört med kringliggande länder. Nederländerna var neutrala i Första världskriget och i inledningen av andra världskriget, men ockuperades trots detta av Nazityskland i maj 1940 och befriades inte förrän 1945. Efter kriget blomstrade industrin åter inom Benelux och EG. Nederländerna blev också medlemmar i NATO. När EU skapades 1992 var Nederländerna ett av medlemsländerna. Se även: Lista över Nederländernas regenter.

Politik

Huvudartikel: Nederländernas politik Nederländerna har varit en konstitutionell monarki sedan 1815, sedan det varit en republik från 1581 till 1806 (Nederländerna var ockuperat av Frankrike 1806-1815). Statschef är sedan 1980 drottning Beatrix. Formellt tillsätts regeringsmedlemmarna av henne. I praktiken bildas en koalitionsregering när resultatet av parlamentsvalen presenteras (någon som kan ta flera månader). Därefter tillsätts denna formellt av drottningen. Premiärministern, eller Minister President, leder arbetet i regeringen. Denne är vanligtvis även ledare för det största partiet i koalitionsregeringen. Parlamentet består av två kammare. Val till de 150 platserna i underhuset (Tweede Kamer eller den andra kammaren) äger rum vart fjärde år, eller tidigare om underhuset har gjort en misstroendeförklaring mot regeringen. Den mindre viktigare senaten (Eerste Kamer eller den första kammaren) väljs vart fjärde år efter provinsvalen av de nyvalda medlemmarna i provinsernas folkvalda församlingar. Tillsammans kallas de två kamrarna för Staten Generaal. Statsvetare betraktar Nederländerna som ett klassiskt exempel på en samarbetsdemokrati (consociational state). Under 2000-talet har landet dock skakats av ett par mycket uppmärksammade politiska attentat (t.ex. mordet på högerpopulisten Pim Fortyun 2002), som fått det annars så lugna samhällsklimatet att skifta. Nederländerna förknippas ofta som det laglösa landet, där droger används och säljs fritt på gatorna men det är egentligen bara fördomar, även om sådant finns så är det inte så tydligt.

Se även


- Nederländernas premiärminister
- Lista över Nederländernas premiärministrar

Administrativ uppdelning

Lista över Nederländernas premiärministrar Nederländerna är indelade i 12 administrativa regioner, kallade provincies (provinser):
- Groningen - i nordöst
- Fryslân/Friesland - norr
- Drenthe - nordöst, söder om Groningen
- Overijssel - öst, söder om Drenthe
- Flevoland - mitten, vid IJsselmeer
- Gelderland - östra mitten, söder om Overijssel
- Utrecht - mitten
- Noord-Holland - nordväst
- Zuid-Holland - västra mitten, söder om Noord-Holland
- Zeeland - sydväst
- Noord-Brabant - söder
- Limburg - sydöst, sträcker sig in i Belgien. Alla provinser indelas i gemeenten (kommuner), totalt 489 (fr o m 2004: 483); se Nederländska kommuner, även Nederländska städer. Ett antal öar i Karibiska havet är dependencies till Nederländerna: de Nederländska Antillerna (Nederlandse Antillen), en grupp på fem öar, och Aruba, formellt en del av Antillerna.

Geografi

Antillerna Huvudartikel: Nederländernas geografi Med en storlek på 41 526 kvadratkilometer är Nederländerna något större än Småland men mindre än Jämtlands län. Det mest utmärkande draget hos Nederländerna är det flacka landskapet. Ungefär hälften av landet ligger mindre än en meter över havet och en fjärdedel ligger faktiskt under havsytans nivå (se [http://www.minbuza.nl/default.asp?CMS_ITEM=MBZ302750 karta]). Högsta punkten är med sina 321 meter Vaalserberg i den sydöstligaste delen av landet, där en smal remsa skjuter ner mellan Belgien och Tyskland. Många lågt liggande områden skyddas av vallar. Stora delar av landet är gammal havsbotten, t.ex. provinsen Flevoland. Dessa områden kallas poldrar. Den stora havsviken Zuiderzee avskars på 1930-talet från Nordsjön genom den tre mil långa skyddsvallen Afsluitdijk. Landet delas in i två delar, åtskilda av de tre floderna Lek, Waal och Maas. I dessa två områden talar man olika dialekter. Klimatet kännetecknas av ett tempererat, fuktigt kustklimat med milda vintrar och svala somrar. I allmänhet blåser det från sydväst och snö faller ungefär 20 dagar om året.

Ekonomi

Huvudartikel: Nederländernas ekonomi Nederländerna har en välmående och öppen ekonomi, och regeringen har framgångsrikt minskat sin roll sedan 1980-talet. Industriell produktion sker främst inom matförädling, kemisk industri, oljeraffinering och tillverkning av elektriska maskiner. En högt mekaniserad jordbrukssektor sysselsätter inte mer än 4% av arbetskraften men producerar ett stort överskott till matförädlingsindustrin och export. Nederländerna är tredje största exportör av jordbruksprodukter i världen, efter USA och Frankrike. Nederländerna hanterade framgångsrikt frågan om offentliga finanser och stagnating job growth long before its European partners. Som en av initiativtagarna till Euron ersatte Nederländerna sin tidigare valuta, gulden, den 1 januari 1999 tillsammans med de andra anhängarna av en gemensam europeisk valuta. Faktiska euromynt och sedlar infördes den 1 januari 2002.

Demografi

Huvudartikel: Nederländernas demografi
Nederländernas befolkningspyramid
(i % av total befolkningsmängd)
% Män Ålder Kvinnor %
0,36     85+     1,05
0,60     80-84     1,18
1,14     75-79     1,74
1,55     70-74     1,95
1,93     65-69     2,13
2,30     60-64     2,33
2,77     55-59     2,69
3,73     50-54     3,60
3,65     45-49     3,54
3,93     40-44     3,81
4,27     35-39     4,08
4,25     30-34     4,05
3,63     25-29     3,54
3,04     20-24     2,93
2,96     15-19     2,83
3,11     10-14     2,97
3,20     05-09     3,06
3,11     00-04     2,98
                                               
Källa: [http://www.census.gov/cgi-bin/ipc/idbpyrs.pl?cty=NL International Data Base] (2000)
Nederländerna är en av de mest tättbefolkade länderna i världen, med mer än 400 invånare per kvadratkilometer. Det finns två officiella språk, nederländska och frisiska, båda germanska språk. Frisiska talas bara i den norra provinsen Fryslân, och det är det språk som ligger närmast engelskan. Förutom nederländska och frisiska talas flera dialekter av Lågsaxiska i mycket av de norra delarna; de saknar dock officiellt erkännande. Vid landets gräns i söder skiftar det nederlänska språket till andra varianter av lågfrankiska och tyska dialekter, vilka med viss tvekan kan klassificeras som nederländska, mest nämnvärt västflamländska och tyska. De huvudsakliga religionerna är katolicism (18% år 1999) ([http://62.144.115.184/kerkprovincie/bisdommen/index.html biskopsdömen]) och protestantism (15%). Omkring 63% av holländarna anser sig inte vara medlemmar av någon kyrka. Området söder om de tre floderna är (eller var) allmänt sett katolskt, och den norra delen protestantisk (mestadels tillhörande den Holländska reformerta kyrkan). Holländarna är kända som ett tolerant folk. Deras bild utomlands är mest baserad på handel, tulpaner, väderkvarnar, träskor, ost och krukmakeri från Delft. Mer nyligen har den liberala holländska synen på narkotika, prostitution, homosexuella äktenskap och dödshjälp fått internationell uppmärksamhet; Amsterdam är utomlands sedd som en stad där 'allt är tillåtet'. Se även Nederländernas drogpolitik, Homosexuella äktenskap i Nederländerna.

Kultur

Huvudartikel: Nederländernas kultur Nederländerna har en historia av många framstående målare. Under 1600-talet, när den holländska republiken var på toppen av sitt välstånd, var de "holländska mästarnas" tidsålder, så som Rembrandt van Rijn, Johannes Vermeer, Jan Steen och många andra. Bland berömda holländska målare under 1800-talet och 1900-talet finns Vincent van Gogh och Piet Mondriaan. M. C. Escher är en välkänd grafisk konstnär. En både berömd och ökänd holländsk mästerförfalskare är Han van Meegeren. Nederländerna är hemland för filosoferna Erasmus av Rotterdam och Baruch Spinoza, och René Descartes huvudsakliga arbete utfördes där. Under stormaktstiden blomstrade även holländsk litteratur, med Joost van den Vondel och P. C. Hooft som de mest kända namnen. Under 1800-talet skrev Multatuli om de inföddas dåliga förhållanden i de holländska kolonierna. Viktiga 1900-talsförfattare är Harry Mulisch, Jan Wolkers, Simon Vestdijk, Cees Nooteboom, Gerard van het Reve och Willem Frederik Hermans. Anne Franks dagbok skrevs under Nazisternas ockupation av Nederländerna. See also: List_of_museums#Netherlands, Sport in the Netherlands, Music of the Netherlands, List of Dutch people

Helger

DatumSvenskt namnLokalt namnAnmärkningar
1 januariNyårsdagenNieuwjaar 
mars/aprilPåskPasenPåsken har två helgdagar.
30 aprilDrottningens dagKoninginnedagFrån början firades Koninginnedag på drottningens födelsedag. Nuförtiden firas den på drottningmodern Julianas födelsedag, eftersom det är bättre väder då.
4 maj   DodenherdenkingEn minnesdag för de som dog under Andra världskriget.
5 majFrihetsdagenBevrijdingsdagFiras till minne av tyskarna kapitulation under Andra världskriget.
40 dagar efter påskHimmelsfärdsdagenHemelvaartsdag 
7 veckor efter påskPingstPinksterenPingsthelgen har två helgdagar.
5 decemberSankt Nikolaus aftonSinterklaasEn föregångare (den originella formen av) till Jultomten, Sinterklaas, ger barnen presenter.
25 december, 26 decemberJulKerstmisJulhelgen har två helgdagar: Första och Andra juldagen (Eerste Kerstdag, Tweede Kerstdag).
Replikor av holländska byggnader finns i Huis ten Bosch, Nagasaki, Japan. En liknande holländsk by finns i Shenyang, Kina. Kategori:Europas länder Kategori:Nederländerna Kategori:Wikipedia:Veckans artikel ja:オランダ ko:네덜란드 minnan:Kē-tē-kok ms:Belanda nb:Nederland simple:Netherlands zh-min-nan:Kē-tē-kok

1652

Händelser


- 24 januari - Gränna får stadsprivilegium av Per Brahe d.y.
- 8 april - Kapstaden grundas av Jan van Riebeeck som en proviantbas för det Holländska Ostindiska Kompaniet.
- Handelskrig utbryter mellan Holland och England. Sverige ställer sig på Englands sida, medan Danmark ställer sig på Hollands.
- De svenska bönderna kräver minskat tryck från adeln på skattebönderna och ett stopp för nya donationer. Trots protesterna når svenska kronans godsdonationer till adeln nu sin kulmen.
- De katolska agenterna i Stockholm lämnar bud till påven om att drottning Kristina har beslutat att konvertera till katolicismen.
- Olof Rudbeck demonstrerar i Uppsala sin epokgörande upptäckt av lymfkärlen.
- Gabriel Oxenstierna övergår från riksskattmästarämbetet till riksamiralämbetet.
- Magnus Gabriel De la Gardie blir ny svensk riksskattmästare.
- En 18 man stark ensembel av italienska musiker, under ledning av Vincenzo Albrici, anländer till Sverige från Rom.
- Vaxholm anläggs.
- Sveriges äldsta bevarade milstolpe uppsätts i Kopparbergs län (den finns numera på Skansen).

Födda


- Boris Sjeremetiev, rysk fältmarskalk.

Avlidna


- 30 januari - Georges de La Tour, fransk konstnär, målare.
- 15 maj - Svante Larsson Sparre.
- 19 juni - Louis De Geer, svensk industri- och finansman av vallonskt ursprung.
- 29 juli - Fredrik Gustafsson Stenbock, svensk militär och ämbetsman.
- 22 oktober - Johannes Bureus, svensk fornforskare, språkman och mystiker.
- Jakob De la Gardie, svensk riksmarsk.
- Johann von Werth, tysk general. Kategori:Årtal Kategori:1650-talet ko:1652년

Holländska Östindiska Kompaniet

:För andra betydelser av Ostindiska kompaniet, se Ostindiska kompaniet (olika betydelser). ---- Holländska Östindiska Kompaniet existerade 1602-1798, och grundades genom en resolution i de nederländska Generalstaterna för att öka den holländska handeln på Asien.

Bakgrund

Bolaget fick hollänskt monopol på all handel öster om Godahoppsudden och väster om Magellans sund. På 1600-talet var Nederländerna världens starkaste sjömakt, så handeln kom att bli betydande. Bolagets högkvarter placerades i staden Batavia (grundat 1619) på ön Java. Dess indiska högkvarter blev i Cochin, en stad i nuvarande indiska delstaten Kerala. Man etablerade en koloni i kapprovinsen i Sydafrika 1652. När bolaget upplöstes 1798 hade det försjunkit i allvarlig korruption och med ytterst dåliga affärer. De besittningar som då var i Kompaniets händer omvandlades till ett holländskt kolonialimperium.

Indien

I handeln på Indien fick portugiserna från 1600-talets början farliga konkurrenter, dels i holländarna, som 1602 stiftade ett ostindiskt kompani, dels i det 1600 stiftade engelska ostindiska kompaniet, vilka till en början bägge lade huvudvikten på handelsförbindelser med "kryddöarna" i vad som då kallades Bortre Indien. Holländarna fråntog emellertid portugiserna även deras faktorier på Ceylon (1658) och på Malabarkusten (1664) samt anlade 1656 ett viktigt faktori i Chinsura vid Gangesmynningen. Deras syften var uteslutande kommersiella; de ägde snart inga besittningar på Indiens fastland (Chinsura blev 1824 definitivt engelsk besittning). Ostindiska kompanier grundades även av flera andra nationer. Av betydelse på Indiens fastland blev endast det franska och det engelska kompaniet; utgången av rivaliteten mellan dem blev bestämmande för Indiens öde. Då engelsmännen genom massakern i Amboina (1623) av holländarna fördrevs från Moluckerna, förlade de sin handel i dessa trakter helt till det egentliga Indien, där de sedan 1612 innehade ett faktori i Surat. Kategori:Kolonialism i Indien Kategori:Indonesien Kategori:Nederländernas historia ja:オランダ東インド会社 ms:Syarikat Hindia Timur Belanda

Płodozmian

Płodozmian - system gospodarowania ziemi uprawnej, oparty na z góry zaplanowanej kolejności uprawy roślin po sobie na wyznaczonych do tego celów pól uprawnych. Zmiana miejsc uprawy następuje rotacyjnie, co pewien cykl czasu (sezon, rok). Głównym celem zastosowania płodozmianu jest zapobiegnięcie wyjałowieniu ziemi.

Historia

Płodozmian wywodzi się z trójpolówki - jest jej udoskonaloną formą, bowiem zamiast zostawiania jednego pola ugorem, sadzi się na nim rośliny motylkowe bądź okopowe. System ten zaczęto stosować po raz pierwszy w XVI wieku we Flandrii, następnie od XVII w. w Anglii i XVIII w Niemczech.

Rodzaje płodozmianu


- Ze względu na intensywność upraw:
  - płodozmiany intensywne - wysoki poziom nakładów; uprawa roślin o dużych wymaganiach (buraki cukrowe, len, rzepak, tytoń)
  - płodozmiany ekstensywne - rośliny mniej wymagające (zbożowe, pastewne)
- Ze względu na strukturę zasiewów:
  - płodozmiany buraczane
  - lniarskie
  - gnojowe
  - pastewne
    - płodozmiany przemienno-pastwiskowe
    - przypodwórzowe (blisko fermy hodowlanej)
  - zbożowe Kategoria:Rolnictwo

snowboard w austrii cheap tickets reykjavik hotels online slots hostel krakow










































:: RELATED NEWS ::
Chromatyzacja gam
Chromatyzacja gam - dodawanie do podstawowych gam kolejnych stopni chromatycznych. Początkowo wprowadzano je między dźwiękami oddalonymi o cały ton jako dźwięki prowadzące do dominanty, mediany górnej lub dolnej. Z czasem zaś dla każdego stopnia. W ten sposób powstała
Rozszerzona gama diatoniczna
Rozszerzona gama diatoniczna - dwunastostopniowy szereg oparty na gamie C-dur, w której schromatyzowano wszystkie stopnie. Taka gama zatraca swój durowy lub molowy charakter. Nie posiada też dźwięku centralnego, tak więc ma nieokreśloną tonację. W muzyce współczesnej taka gama stała się podstawą muzyki dodekafonicznej transport. Środki transportu dzielą się na:
- środki transportu dalekiego
  - środki transportu lądowego - pojazdy
    - pojazdy szynowe
    - pojazdy samochodwe
    - pojazdy jednośladowe ( japońskiego mitu o stworzeniu świata: Izanagi i Izanami stanęli na unoszącym się w przestrzeni moście niebios ( tęczy), spojrzeli w dół na rozchybotaną ziemię i zapytali: „Czy nie ma tam jakiegoś kraju?”. Po czym pchnęli w wody oceanu bezcenną, wysadzaną niebieskimi klejnotami włócznią, którą otrzymali od bogó

Wojtek
Wojciech, Wociech - staropolskie imię męskie. Wywodzi się od słowa oznaczającego "ten, który cieszy jako żołnierz" czyli "wojownik pociecha", "ten, któremu walka sprawia radość". Żeńskim odpowiednikiem tego imienia jest Wojciecha. Wojciech Sławnikowic, późniejszy św. Wojciech, na chrzcie otrzymał chrześcijańskie imię Adalbert, stąd z tym imieniem łączy się jego imię Wojciech. Nie należy jednak uważać tych imi
Cyfry rzymskie
Rzymski system liczbowy jest systemem addycyjnym, czyli polegającym na składaniu liczby poprzez dodawanie znaków o określonym nominale.

Historia

System rzymski wykorzystuje cyfry pochodzenia etruskiego, które Rzymianie przejęli i zmodyfikowal
Dodekafonia
Dodekafonia, muzyka dodekafoniczna - technika kompozytorska w muzyce współczesnej oparta na rozszerzonej gamie diatonicznej. W początkach XX wieku była to awangardowa technika w muzyce współczesnej wypracowana przez tzw. Drugą Szkołę Wiedeńską. Najwybitniejszymi jej przedstawicielami byli: Alban
Odkrycia i badania Azji Północnej

Okres wielkich odkryć

Azja Północna, inaczej Syberia, była praktycznie nieznana w starożytności i średniowieczu. Jedynie kupcy nowogrodzcy, już w XI wieku przekroczyli Ural w okolicach źródeł Peczory i nawiązali stosunki handlowe z ludami zamieszkującymi równinę Winską. Regularne jednak w
All Rights Reserved 2005 wikimiki.org